Hva kan dere fortelle om det kommende albumet? På hvilke måter skiller det seg fra deres tidligere utgivelser? Har dere jobbet på en ny måte i studio denne gangen – og i så fall, hvordan?
Det finns ett sorts övergripande tema i detta album. Något dystopiskt, nästan Aniara-inspirerat. Allt går åt helvete — några av oss söker sig ut i rymden för att finna något bättre, några blir kvar. Det finns ett efteråt. Det kommer gröna blad på träden igen. Döden är, som alltid i våra album, närvarande. Ändå är det något mörkare över detta album än det tidigare. Världen är förändrad.
Vi har också utvidgat paletten av instrument ytterligare. Den här gången har vi inte låtit oss begränsas för mycket av tanken på vad som går att genomföra live (när det kommer till hur många instrument vi kan bära med oss på turné). Vi har tillåtit oss att inkludera ännu fler instrument än tidigare — bland annat tagelharpa och banjo. Dessutom har vi arbetat annorlunda med själva processen. Tidigare har vi rest bort en vecka till en studio för att spela in, men den här gången har vi arbetat i Oslo, där vi bor. Över längre tid, i ett mer vardagligt och mjukt tempo. Det har varit en väldigt behaglig arbetsform som också präglar albumets uttryck. Vi har i lugn och ro kunnat ta oss tid att testa alla våra idéer, lyssna, vila i dem en stund och testa ännu fler idéer.
Musikaliskt knyter det här albumet också an till vårt första, Ingen Mere Gråter, där vi blandade eget material med traditionella låtar. På Solen var bättre där skrev vi allt själva. Nu blandar vi återigen — både egna och traditionella låtar får plats.
Vi blir ständigt tryggare i det Ævestadenska uttrycket, vilket också gör att vi vågar utmana det mer och mer. Sedan förra trioalbumet har vi dessutom släppt två samarbetsskivor — Langt langt vekk med Kanaan och Gjennom Natten med Sigurd Ytre Arne — och genom de projekten har vi utvecklat och utvidgat vårt uttryck ytterligare. Vi har nu många produktioner och utgivelser bakom oss, både som Ævestaden, i samarbete med andra och i våra respektive andra bandprojekt (Kenneth Lien & Center of the Universe, EIR, Diket, Levina Storåkern m.fl.). Det har gått drygt fyra år sedan vårt debutalbum släpptes, och det är nästan svårt att förstå hur mycket vi har utvecklats sedan dess — inte minst genom att spela mycket live.
Dette albumet skiller seg både tematisk og musikalsk fra det vi har gjort tidligere. Der vårt forrige materiale kanskje var mer preget av hverdagslige betraktninger, vender vi nå blikket mot det store og mørke: apokalypse, forgjengelighet, eksistensiell fortapelse – men også gjenfødelse og nytt liv. Vi har gått tilbake til å bruke mer tradisjonelt materiale, som salmer og en feleslått, men med en ny lekenhet i lagene og instrumenteringen. Det er flere låter, flere instrumenter, og en enda mer utforskende tilnærming til lydbildet. Tekstene har blitt mørkere, men musikken bærer fortsatt Ævestadens særpreg: en salig blanding av eldgamle klanger og moderne sound.
Denne gangen har vi tatt i bruk mer tradisjonelt materiale. Sammenliknet med forrige album, er dette, i likhet med vårt debutalbum, litt mørkere. Tema som død og store spørsmål som handler om vår eksistens er sentrale. Musikalsk og produksjonsmessig har vi både gått for et moderne uttrykk samtidig som vi tar med det eldre vi har arvet.
Hvordan holder dere kreativiteten levende og dynamisk som trio?
Vi fortsätter testa nya metoder för hur vi skriveroch arrangerar musiken. Och vi fortsätter genomföra samarbeten med andra artister för att på så vis bli utmanade i vårt uttryck.
Vi er så trygge på vår egen sound at vi ikke er redd for å leke. Vi er svært lite kresne på hverandres idéer og tester dem ut i fellesskap. Vi har mye materiale liggende - låter vi har skrevet hver for oss opp igjennom og tradisjonelle sanger vi har nære - som vi stadig prøver å ta i bruk. Det er derfor ikke vanskelig å holde kreativiteten vår oppe.
